Än en gång började vi bråka om något så himla töntigt jag aldrig har hört om för. Denna gången gick det dock för långt. Jag sa om han sa jag skulle gå och lägga mig en gång till var det slut, han sa det igen och sa att han inte brydde sig längre. Jag bröt ihop. Jag gjorde slut. Även om jag inte ville. Jag reste mig och gick ut på balkongen. Jag hann klättra upp på staketet. Jag vände mig och såg mina hundar i sängen och tittade på mig. Jag kunde inte. Jag kunde inte lämna dom, och absolut inte framför dom heller. Så nu sitter jag i sängen och gråter fortfarande, även om han har sagt förlåt och jag förlåtit honom så gråter jag fortfarande.

You make me stronger.